Jag ska ge mig själv credd för en egenskap jag har. Jag har gått och funderat på detta lite den senaste tiden då jag lärt känna en hel del nya människor.
Jag har blivit tilldelad en gåva. Jag dömer folk, det tänker jag inte sticka under stolen med, det jag däremot har som många andra inte har är det att jag till en början dömer och har förutfattade meningar - som de flesta av oss, men om man kommit förbi det så har jag inga problem med att ta till mig människor.
Samhällsklass, rykte, umgänge - inget spelar egentligen någon större roll för mig. Fastnar jag för en annan människa så gör jag det utan krusiduller.
Vad är det då jag menar? Jo, jag märker hur människor runt mig av olika anledningar vägrar att beblanda sig med olika människor pga ovanstående faktorer. Låt mig dra ett exempel:
"Jag har blivit bjuden till hen på Lördag, vill du hänga med?"
"Haha nej tack. Jag umgås inte med såna[/]."
"Vadådå?"
"Nej men jag gör inte det bara!"

Varför ska det behöva vara såhär? Ska jag vara ärlig så kan jag inte se någon som helst anledning till att inte vilja träffa nya människor. Okej om det finns en anledning, kanske ett tjafs eller dylikt - det tråkiga är dock att det sällan finns en anledning och ännu mindre en rimlig förklaring.

Jag hoppas att jag aldrig blir såpass dömande att det förblindar mig. Att jag alltid kommer att kunna gå ner till den nedersta våningen på Titanic för en dans.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Här ligger jag och vilar mig efter pannkaks-racet. Radion i köket spelar ganska högt idag. När man bor ensam är en radio väldigt tacksamt. Några obekanta röster som pratar om något man egentligen inte bryr sig om - det är surret man vill åt. Jag tä...

Jag vad på Coop och handlade förut. Då jag känner att jag under tre veckors tid varit alldeles för onyttig lade jag stolt upp plommon, vindruvor och ägg på rullbandet. Framför mig ser jag ett medelålders par vara mitt uppe i betalningen. Mannen d...

Tänk att få simma runt därinne. I blicken hos en riktig man. Och då menar jag inte män över lag, utan en riktigt riktig man. En av den bra sorten. Den där sorten som inte syns lika ofta som den andra. Guldkornen. Tänk att få snosa någon i nacken....

Humöret växlar. Samtidigt som jag känner mig stressad över obetydliga ting så känner jag en smygande känsla av glädje. Glädjen av att veta att lönen rullar in på kontot om nio dagar och av att man trots det har hyfsat mycket kvar av den förra. Jag ...

Solen skiner, fåglarna kvittrar. Det är som bäddat för att det ska bli en bra dag. Vinden drar igenom håret när jag cyklar den korta sträckan till jobbet. En lugn lista från Digster susar i hörlurarna. Huvudet högt och blicken i fjärran. Jag tänk...