Så ligger jag här under mitt ärvda 70-talstäcke och tänker på ingenting. Från köket hörs ett dovt ljud av radion. Den spelar samma skitlåtar som alltid och allt är sig likt. Eller så är ingenting det, jag vet inte.

I samma sekund som jag skriver att jag inte tänker på något så vet jag att det är en lögn. Jag tänker på många saker. Jag tänker på hur skönt det är att ligga med blött, tovigt hår böjd som en ostkrok upp emot kudden. Hur duktig jag är som gick in i duschen nu istället för imorgon bitti. Att jag ligger till sängs innan klockan slagit 23.00
Jag tänker på hur skönt de sträva sängkläderna stryker mot huden. Ljudet av bilarna utanför.
Och samtidigt som jag tänker på allt detta så tänker jag att åh vad skönt det är att tänka på ingenting, att för en gångs skull få vara den personen. Personen som har lyxen att bara tänka på det.